Wibergsgården är en jordbruksfastighet på drygt 70 hektar i byn Bökevara, Algutsboda socken. Den största delen av arealen utgörs i dag av skogsmark. På fastigheten finns lämningar efter tidigare verksamhet varav kan nämnas tre högar med slaggvarp. Trakten är rik på myrmalm som tillvaratogs i vattendrag och sumpmarker och därefter smältes till järn. De restprodukter som uppstod vid järnframställningen kallades också sinnerskutor och samlades i större eller mindre slagghögar kallade slaggvarp. På fastigheten lär det också finnas en kolerakyrkogård som tillkom i samband med en koleraepidemi under början av 1700-talet.
Gården har en för bygden ståtlig mangårdsbyggnad som uppfördes under slutet av 1870-talet av Thomas Wiberg. Byggnaden står liksom ladugården på en pampig grund av huggen sten. Det har berättats att virket till byggnaden hämtats från byn Möcklehult i Lenhovda socken och körts med häst och vagn till Bökevara för att man skulle få bästa möjliga kvalitet på timmer till husbygget.
Under åren har byggnadens standard varit densamma med vedeldad kokspis och rörspisar som enda uppvärmningskälla. Toalett saknades men vatten fanns indraget till köket. Gården har genom åren gått i arv inom släkten och ägarna var syskonen Astrid och Henry Wiberg. Astrid avled år 2000, 85 år gammal och brodern Henry året därpå, 86 år. Under hela sin levnad bodde Henry och Astrid på fädernegården som de drev med mjölkkor, ungdjur och de grödor som var brukligt för tiden. Båda var ogifta och saknade barn.
När Henry avlidit i januari 2001 visade det sig att han donerat samtliga sina tillgångar till Algutsboda Hembygdsförening, däribland också denna fastighet. Hembygdsföreningen har under senare år dragit fram avloppsanläggning till huset och renoverat den gamla förstugan samt inrett denna med toalett och dusch samt elvärme. Tankar finns på att, genom samarbete med högskolor och universitet, erbjuda möjlighet till studenter att bo på gården under delar av sin utbildningstid för att kunna göra fältstudier eller studentarbeten.
